Förorenade områden

Du som bedriver eller har bedrivit verksamhet eller gjort något som bidragit till föroreningen bär ansvaret för eventuella åtgärder och efterbehandling.

Detta gäller under förutsättning att:

• driften pågått efter 30 juni 1969
• påverkan av verksamheten pågick när miljöbalken trädde i kraft 1 januari 1999
• det finns behov av att sanera fastigheten för att föroreningarna har orsakats av verksamheten

Om ingen verksamhetsutövare finns faller ansvaret på fastighetsägaren om du tagit över fastigheten efter 31 december 1998. När det gäller privatbostad gäller ansvaret endast om köparen känt till föroreningen vid köpet.

Vid påträffande av föroreningar vid exempelvis ledningsdragningar, är det oftast entreprenör och/eller uppdragsgivare som ansvarar för åtgärder i samband med schaktning, till exempel att provta uppgrävda massor och köra bort dessa till godkänd mottagare. Det är den som utför ledningsdragningarna eller uppdragsgivaren som anses vara verksamhetsutövare trots att de kanske inte är den som orsakat föroreningarna.

Läs mer om ansvaret över förorenade områden:
Ansvar över förorenade områden (informationsblad från länsstyrelserna, naturvårdsverket och SGI)
Att äga, köpa eller sälja en förorenad fastighet - ditt ansvar (broschyr, länsstyrelsernas juristsamverkansgrupp för efterbehandlingsfrågor 2016)

Innan markarbeten eller liknande påbörjas på ett område ska en bedömning ha gjorts om det finns risk för att föroreningar påträffas. Följande frågor kan ställas för att ge en uppfattning om vad det är för typ av massor och ifall provtagning behövs:

1. Kommer massorna från en fastighet där saneringsarbeten pågår eller har genomförts? Eller kan fastigheten ha fyllts ut med förorenade massor?
2. Kommer massorna från en fastighet där det bedrivs/har bedrivits industriverksamhet?
3. Finns det eller har det funnits avfallsupplag, lager av kemikalier, cisterner/tankar eller oljeavskiljare på fastigheten som kan misstänkas ha förorenat marken?
4. Kommer massorna från schaktning av vägbankar, bangårdar eller banvallar?
5. Har tankning av olja, bensin eller diesel etcetera förekommit på platsen?
6. Har några olyckor inträffat på platsen, till exempel spill eller brand?
7. Finns någon annan misstanke om att massorna kan vara förorenade?

Om svaret på någon av frågorna är ja bör provtagning ske. Vid osäkerhet om massorna är förorenade bör dock alltid provtagning ske. Tar du emot massor ska du försäkra dig om att ovanstående frågor är utredda.

Behöver provtagning genomföras kan du som vägledning använda följande: Vid volymer upp till cirka 200 kubikmeter bör minst ett samlingsprov tas ut och analyseras. På volymer upp till 2 000 kubikmeter bör minst fem prover tas. För volymer därutöver tas minst ett prov per ytterligare 1 000 kubikmeter. Rör det sig om ett långt ledningsschakt för till exempel fjärrvärmejobb kan prov tas var 50:e meter. Proverna ska dock vara representativa för de 50 metrarna till exempel genom att provet på sträckan utgörs av samlingsprov. Finns misstanke om förorening utefter en begränsad sträcka bör provtagning ske så att prov tas före, efter och vid den misstänkta föroreningen. Är det fråga om större ytor bör en särskild provtagningsplan upprättas.

Utöver detta kan du också behöva ta ett laktest (ett så kallat L/S 10 skaktest) om det är så att du vill kunna återanvända massorna någon annanstans än där de uppkom. Har du olika sorters jord med avseende på till exempel olika föroreningsinnehåll eller jordmån bör ett laktest genomföras per ”jordsort”.

Det vanligaste parametrarna du bör analysera för är metaller och PAH (PAH-H, PAH-M och PAH-L). Om du vet att massorna kan ha blivit förorenade av andra ämnen till exempel olja eller bekämpningsmedel bör du analysera för de ämnena också. Vad du bör analysera kan du grunda i vad marken har använts till och vilka föroreningar som befaras finnas på platsen. Är det en industrimark kan du behöva höra dig för om vilken typ av industri och vad för ämnen de har använt sig av i sina olika processer och inkludera även dessa ämnen i analysen.

Markundersökningar görs för att ta reda på om det finns föroreningar på ett område och om dessa utgör någon risk för människors hälsa och miljö. Undersökningar utförs ofta stegvis och inleds med en översiktlig undersökning för att ta reda på om området är förorenat. Det som kan undersökas är mark och grundvatten, byggnader och anläggningar, ytvatten och sediment. Visar det sig att området är förorenat behövs i de flesta fall ytterligare undersökningar innan olika åtgärdsalternativ kan utredas. Utredningar behöver göras av en erfaren konsult eftersom det krävs goda kunskaper om bland annat kemikalier, geologi och hydrologi.

Undersökningar kan till exempel göras:

• på fastighetsägarens eget initiativ
• i samband med en fastighetsöverlåtelse
• inför ändrad markanvändning (till exempel omställning från industri till bostäder)
• efter krav från tillsynsmyndigheten

Läs mer om markundersökningar och förorenade områden på Naturvårdsverket

Vägledning för miljötekniska markundersökningar (Naturvårdsverkets vägledning för miljötekniska markundersökningar ISBN 91-620-4310-2)

Vill du läsa mer om förorenade områden och masshantering?

• Naturvårdsverket - Förorenade områden
• SGI- Förorenade områden
• Återanvändning av avfall för anläggningsändamål (Naturvårdsverkets handbok 2010:1)
• Riktvärden för förorenad mark (Naturvårdsverkets rapport 5976).
• Att välja efterbehandlingsåtgärd (Naturvårdsverket)